Brorsans hund… Igen!
Har präglat henne sen hon var valp, hon vet att min ankomst alltid förknippas med grisöron. Numera hoppar hon jämfota när jag kommer, och ger sig inte förrän hon fått godsaken. Hon är fullständigt hysterisk och går metodiskt igenom alla mina fickor. När örat väl delats ut så piper hon iväg och njuter.
Efter gottstunden kommer hon och tackar, och håller sig väldigt nära mig. Jag är hennes bästa vän! Vägen till mannens (och hundens!) hjärta går via magen…..
Voff!
0 kommentarer