Var en sväng förbi Orhem, nere vid Skarpnäck, och tittade till hustruns och svärmors kolonilotter. Vintern är på väg, naturen håller på att somna in. Vackert och samtidigt lite sorgset.
Hur kommer det sig att alla färger är som vackrast, när slutet närmar sig? Är det likadant med andra saker? Att man visar sin bästa sida när det nästan är slut?
0 kommentarer